Molnfri bombnatt 1483 m

Boken handlar om Hedwig Johansson som tänker tillbaks på sitt liv innan, under och efter andra världskriget. Hon är nu 70 år gammal och har länge gått och burit på bördan av minnena och tragedin hon fick uppleva, men också på sin historia om hur krigsåren var för henne, en vanlig tysk kvinna. Hon återger sin ungdom i nazisternas och Hitlers Tyskland, berättar hur kriget utvecklades och påverkade dem alla och om sin stora kärlek till en SS-man. Den handlar om bombanfall och ransoneringskort, men också om att bli vuxen och att inse vad som är rätt och fel. Hon minns också andra skeenden i sitt liv, efter kriget när hon flyttat till Sverige.

Jag tycker boken var skriven på ett väldigt bra och fängslande sätt, ibland t.o.m. lite poetisk. Hon fångar alla detaljer och man kan verkligen förstå hennes perspektiv av andra världskriget. Boken har fått en att se ur en annan vinkel, ur tyskarnas vinkel. Den har gett en lite mer förståelse för Tyskland, om hur allting upplevdes för dem som hela Europa sedan hatade.